Idag var första gången jag körde efter avåkningen. Trodde inte att det skulle kännas nåt men jag var alldeles orolig i magen hela vägen. Kändes lite läskigt faktiskt. Men men, nu är det gjort så det är bara att fortsätta köra. Har inte hört nåt mer om min bil så jag antar att det kommer dröja. Saknar den!
Nu dags för matlagning snart, tror jag. Jag har en hysterisk 2-åring i knät som bara skriker. Idag är en sån dag och jag börjar fundera på om det verkligen är bra att ha henne hemma så här mycket...?! Hon verkar behöva stimulansen som bara dagis kan erbjuda...
Kram på Er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar