Sjuk igen?

Om jag inte visste bättre, skulle jag tro att jag höll på att bli sjuk igen.

Har ont i både halsen och huvudet och det har blivit värre under eftermiddagen/kvällen.

Håller tummarna för att det är bättre imorgon, tänker inte bli sjuk igen.

Har ju bara varit frisk i 4 dagar...

Godnatt på Er, söta vänner.

Tänk.

Å förresten...tack för alla kommentarer, tjejjor. Ni gör mig varm och gladare.

Glöm inte nya tänket:

"Varannan av det tråkiga och dubbelt av det roliga"

Fast jag skulle vara nöjd om jag fick göra varannan tråkig.

Ser ni, jag är inte så kinkig ;)

Puss!

Räkningar.

Har precis betalat räkningarna. Får se hur det slutar när allt är draget men jag tror dock att det ser rätt hyfsat ut.

Fast en sak är klar iallafall...min lilla sjukhistoria de senaste två veckorna, kostade oss (förutom mina arbetsdagar) 1100kr i läkar-och medicin kostnader.

Jävlarskithelvete va surt det känns!

de pengarna hade vi kunnat gjort bra mycket roligare saker för.

Så! nu har jag gnällt över det. Å så går jag vidare...puh! :)

Tvättproblemet och nytänk.

Jag har löst ett problem hemma...tvättproblemet! (på mitt vis...)

Ni vet, tvättkorgen som alltid är överfull och känslan över att man måste tvätta hela tiden?!

Min lösning heter: Större tvättkorg! :)

Hittills har vi haft en liten rottingkorg med lock och den har blivit full på nolltid. Det räcker med att alla lägger sina kläder i tvätten en kväll för att den ska bli full.

Full tvättkorg=mamma som känner att

"Oj, nu är det massor av tvätt, det måste jag ta hand om".

Ibland helt i onödan, för om man tittar i garderoberna så finns det faktiskt rena kläder till alla!

Så igår köpte vi en ny tvättkorg, en mycket större. Dubbelt så stor som den gamla och vips! såg det ut som om det inte fanns så mycket att tvätta. Vilken i sin tur betyder att mamman tänker:

"Ja men inte behöver jag tvätta än, korgen är ju bara halvfull!" :)

och så kan jag ägna den tiden åt något annat istället.

Mitt nya motto ska bli "varannan". Jag tror det är ett vinnande koncept. Jag tror vi gör saker alldeles för mycket, alldeles för noggrant och ibland helt i onödan.

Jag till exempel, dammsuger alldeles för ofta. Varannan gång kanske är mer lagom?! Tvättar alldeles för ofta, hoppa över varannan tvätt. Ibland röker jag för mycket...skulle nog kunna säga att varannan cigarett är helt onödig (Ja, jag vet Mima. Alla cigaretter är onödiga) och går att ta bort...

Fast sen finns det ju förstås lägen när varannan inte funkar. Gånger då jag verkligen inte vill tillämpa den metoden. Varannan tandborstning? nej tack! varannan dusch? nej tack! Hm...varannan räkning? Ja tack!

okej då, det kanske inte riktigt funkar ser jag nu men...det är en bra grundtanke iallafall. Tycker jag ;)

Kramen!

Jahapp.

I takt med att kroppen tillfrisknar, börjar de jobbiga tankarna komma tillbaka igen. De som jag förträngt under tiden jag varit helt fokuserad på det sjuka...

Sist jag träffade en kompis var på nyårsafton.

Två dagar har jag och R varit lediga tillsammans denna månad, då låg jag sjuk hela helgen...annars har jag varit ensam med barnen.

Jag har en sak på känn, som jag funderar på. Nånting jag måste göra för att kunna börja reda upp mitt eget.

Jag tror jag måste ta en paus från facebook och alla bloggar jag läser. De kan vara det som gör att jag mår sämre.

Så jag inte ser alla som varit och tränat, alla som ska träffa nån, alla som ska resa bort någonstans, alla som köpt något nytt eller som bara är allmänt, jävligt nöjda och lyckliga...:)

Förlåt.

Det låter som om jag inte bryr mig. Men det är precis vad jag gör. Kanske för mycket. Så det får mig att må dåligt.

För att jag inte kan träffas, för att jag inte kan träna, för att min ekonomi inte tillåter alla "måste ha" och för att jag inte är lika nöjd och glad (och helst lika söt också),som alla andra.

Förstår ni vad jag menar eller är det svammel i Era öron?

Jag känner mig riktigt patetisk och bitter. Vill så gärna skriva glada, spralliga och färgstarka inlägg till Er men när insidan inte ser likadan ut är det svårt att låtsas. Jag vill bara att det ska vända snart.

Tillråga på allt röker jag inte, för tillfället eller nåt. Plus att jag försöker äta Lchf-kost för att inte behöva bada i vassen i år. Allt detta i kombo med dessa känslor jag haft en tid, blir katastrof. Så jag har börjat äta godis igen, för att det är så synd om mig. Vilket har resulterat i viktuppgång...Ja, ni hör.

En ond cirkel.

Framför allt vill jag bli en glad och rolig mamma igen, med massor av tålamod och kärlek. Som orkar med vardagspusslet.

Min familj har det inte lätt...

Jag ska försöka ta den där internet pausen tror jag.

Love U, mina hjärtan

Snart tillbaka!

Mår sakta men säkert, bättre. Börjar bli människa igen. Det enda som känns nu (förutom tröttheten) är att det är "tungt" i lungorna, som om det låg en stor tung sten i vardera lunga. Låter kanske helt galet men jag vet inte annars hur jag ska beskriva det :)

Irmeli är hemma och ledig med mig idag. Vi ska försöka ta oss iväg och köpa vantar till Kevin om en stund. Risto jobbar dygnspass och kommer hem imorgon bitti...:(

Imorgon ska jag börja jobba igen. Har övervägt det i några dagar nu men jag tror att det kommer att gå bra. Jag har ju inget ansträngande jobb, det enda som är viktigt är väl att jag sover ordentligt innan.

Hoppas ni får en bra dag, allihopa!

Puss

Två steg fram och ett tillbaka...

Förlåt för den dåliga uppdateringen. Mår inte så värst mycket bättre men jag var iallafall till läkaren i fredags.

Det visar sig att jag tydligen har astma, därav lunginflammationen. Fick mer mediciner, inhalationer och en snabbkur med kortisontabletter. Fick blåsa i en sk. pef mätare som visar lungkapaciteten (styrkan i utandningen) och den visade inte så bra.

Läkaren sjukskrev mig en vecka till men sa att det kunde ta uppåt en två-tre månader innan jag känner mig bra igen.

När jag är frisk igen ska jag tillbaka dit för en mer grundlig utredning för de här kommer jag att få leva med.

I helgen har min älskade mamma och syster varit hos mig och hjälpt till med barnen.

Jag känner mig lite bättre nu men har fortfarande ett tungt tryck över bröstkorgen och är så trött. Minsta lilla ansträngning blir det ännu värre. Jag vet inte om det beror på medicinerna, astman eller om det är sviterna av lunginflammationen?

Hoppas bara att jag snart mår bättre igen, för det här är ingen lek. Jag vet att jag gnällt mycket i bloggen men de här är annorlunda. När jag repat mig från de här lovar jag att jag ska bättra mig och försöka mig på en nystart med allt vad det innebär!

Love U

Fortfarande sjuk.

Tack snälla för Era fina kommentarer!

Har en ny läkartid på vårdcentralen idag.

Känner mig lite piggare för förkylningen börjar gå ur kroppen. Inget snor, feber och knappt någon huvudvärk men jag har fortfarande tungt att andas. Eller det har blivit lättare att andas, som att luftvägarna är "större" men trycket över bröstet är desamma så det är tungt att andas och jag orkar bara röra mig kortare stunder.

Låter det helt ologiskt i Era öron? lättare att andas men ändå tungt?

Jag vet inte hur jag annars ska beskriva det. Hoppas iallafall att läkaren förstår :)

Vi får se vad dom säger senare. Hoppas bara att jag behöver en annan medicin. Det kan tydligen vara så med lunginflammation, att man bara behöver rätt medicin så blir man bättre, fortare.

Annars i övrigt, familjen mår bra. Ingenting annat som har hänt. Tror dom är lite less på att ha en sjuk mamma men de är så snälla och hjälpsamma. I helgen är det öppet hus i skolan och Risto jobbar. Får se hur vi ska lösa det...

Kram på Er!

Tur att jag gick!

Var på vårdcentralen igår. Jag var inte hypokondrisk.

Ett litet stick i fingret. Förhöjd sänka. Doktorn lyssnade och knackade...

Lunginflammation.

Fick inhalera två gånger. Ska äta penicillin i 10 dagar nu plus att jag fick en liten Bricanyl att inhalera med så ofta jag vill. Ingen feber längre men huvudvärk, trött och tungt att andas. Blir hemma hela den här veckan. Är dock inte dödssjuk, klarar av att köra barnen till dagis/skola men jobbigt var det.

Är det inte bra innan fredag måste jag komma tillbaka sa läkaren.

Ville bara berätta...

Läkarbesök.

Ska till vårdcentralen i eftermiddag. Tycker det är jobbigt med andningen. Har haft så här i några dagar nu.

Går aldrig dit annars men är ändå nervös över att de ska tycka att jag överdriver...Får se vad dom säger.

Diagnos:hypokondri?

Litet livstecken...

Ett gnäll inlägg till och sen blev jag sjuk.

Hmmm....

Somliga straffar gud med desamma!

Ville bara säga att jag återkommer när jag mår bättre.

Ett sånt där inlägg igen...

Nu har jag helt kommit av mig. Inlägget som jag skrev (det som försvann) handlade om vardagen och hur jobbigt det känns ibland.

Att på två månader är vi lediga 6 dagar tillsammans hemma. Att jag är så trött på att det är så här. Att jag aldrig kan börja träna, ta en spontan fika hos en kompis eller åka och handla. Egen tid. Å samma sak för R såklart...

Att jag inte tror att alla förstår. Jag har inte folk runt omkring mig.

JAG ÄR ENSAM!! till 21 på kvällarna, ibland senare.

Visst vi har tre familjer (grannar, vänner) som vi umgås med...ibland. Fast jag känner nästan alltid att jag tränger mig på, för det är jag/vi som vill ses. De verkar inte ha samma behov av umgänge. Men de har å andra sidan en stor krets av folk omkring sig. Vi har bara dom, tre familjer....

Min högsta önskan vore att R kom hem till middagen de dagar han jobbar. Att vi kan äta ihop, mysa med barnen, någon av oss kan åka iväg en sväng om vi behöver det och vi kan duscha och natta barnen tillsammans. Det skulle jag önska om jag fick...

Det värsta av allt är, att jag inte är en bra mamma/sambo när jag mår dåligt över de här. Folk gnäller/retas om att jag sitter framför datorn mycket eller "att jag alltid har telefonen klistrad vid örat" So what! det är det sociala umgänge jag har. Jag saknar mina vänner så grymt mycket. De vännerna som står mig nära. Jag har fått nya, helt underbara vänner här med men ingen som står mig nära. Ingen som jag betyder mycket för. Ingen som ser mig som en vän man ringer när man mår dålig.

Härrom kvällen när det kändes allt för jobbigt och R hade kommit hem. Då tog jag bilen och åkte iväg en sväng. Bara för att köra. Tänka/inte tänka. Jag älskar att köra bil. Ensam. Men hur knäppt är inte det? och framförallt dyrt!

Skulle behöva att nån tog tag i mig. Jag kanske har förstorat upp de här? Nån som säger åt mig att det är ok eller att det faktiskt inte är så illa. Att jag ältar för mycket så att det förstoras upp, större än vad det är?! Eller? Jag vet inte....

Vågar inte riktigt gnälla/älta/prata med folk om det längre för jag är rädd att de ska tröttna. Om de inte redan gjort det. Jag vet att man inte bara kan ta och ta, man måste ge också men det är svårt när man inte är på topp. Håller det inom mig istället och sen får min stackars familj lida.

Jag måste till med en förändring. Jag vill vara en bra mamma. Slippa se deras besvikna miner när jag skäller och förmanar. Så här skulle det ju inte vara. De är ju glädjen i mitt liv.

Jag älskar Er, familjen!

(De här blev ett väldigt deppigt inlägg.

Jag är inte så deppig som det låter, bara uppgiven. Så att ni vet.)

Inlägg som försvann.

Jag skrev världens längsta inlägg inatt om hur jag mår. Massor av gnäll och gnat. Tur för Er att bloggen skulle krångla sen när det var dags att publicera för inlägget försvann och sparades inte ens...inte så tur för mig för nu är jag ännu surare.

Jag hade verkligen lyckats sätta ord på hur jag mår och det hade varit jävligt skönt att publicera...Skit!

Ursäkta mitt språk.

Kanske orkar skriva om det på jobbet inatt...

Så att ni vet, om ni vill slippa läsa gnäll till morgon kaffet imorgon ;)

Skor och vardagsångest.

Har letat vinterskor länge nu. Både i affärerna och på internet, utan framgång.

I natt hittade jag skor på Ellos, till både mig och R. Vet inte exakt om det är såna jag vill ha men nya skor är ett måste nu.

Får hoppas att kvaliteten är bra också:

Till Risto.

Till mig...

Annars åker dom tillbaka och så ska jag leta efter dom här:

på alla scorett butiker jag kan hitta. Synd att de inte har webshop :(

Vill ha dom vita!!!

Sen beställde jag påslakan och lite kläder till mig själv.

Nu är familjen på bandy. Sista jobb natten i natt, för den här gången. Imorgon är fritids stängt, så de stora barnen ska vara hemma med mig när jag sover. Får se hur det går...

På tisdag börjar skolan igen. Skönt med rutiner men ändå kluvet.

Jag tittade i almanackan nyss, ingen rolig läsning. Den här månaden är vi lediga tillsammans 2 av 31 dagar....sorgligt. Jag vet inte om jag är kinkig, alla kanske har det så här?! Fast med tanke på att R inte kommer hem förrän kl 21 på kvällarna så blir det ju rätt ensamt. Skulle vara stor skillnad om han kom hem till middagen.

Jag vet att jag borde sluta tjata och komma till en förändring istället men det är inte så lätt.

Är jag gnällig?

Nu ska jag hänga lite tvätt och sen lägga mig en stund igen. Orkar ändå inte göra nåt vettigt.

Saknar Er!

Puss...

Snabb inlägg!

Det går i ett när barnen är lediga och jag och Risto går om varandra som vanligt. Den ena ledig, den andra jobbar. Nästa helg är vi lediga tillsammans. Då har vi inte varit lediga tillsammans sen jul...

Just nu har vi besök av min kära svägerska med familj. Det är så mysigt att ha sällskap!

Ikväll börjar jag jobba igen. Tre nätter står på tur och på måndag får jag sova med stora barnen hemma för fritids är stängt.

På tisdag börjar skolan och rutinerna igen. På ett sätt ska det faktiskt bli lite skönt.

Det var allt för nu :)

Puss på Er!

Nytt år, nya tag.

*2011*

Nu är det nytt år, mina vänner...Har ni några nyårslöften i år?

Jag brukar inte ge nyårslöften men de här året har jag iallafall mål som jag ska försöka uppnå.

Att jag ska börja träna...nånting. Styrka, pass, simning spelar inte så stor roll men jag måste försöka se till att få i ordning kroppen i en form som jag kan trivas med.

Sen är mitt andra mål att få i ordning på ekonomin.

Komma i ordning med fasta utgifter, mitt tänk när det gäller inköp och vad jag ska prioritera.

Får se hur det går.

Som sagt, inga löften...bara mål!

Idag är vi hemma, jag och barnen. Risto jobbar och vi ska väl (läs jag) ta tag i lite städning och tvätt. Kanske en tur till pulkabacken också, det kan behövas.

Kram