Två steg fram och ett tillbaka...

Förlåt för den dåliga uppdateringen. Mår inte så värst mycket bättre men jag var iallafall till läkaren i fredags.

Det visar sig att jag tydligen har astma, därav lunginflammationen. Fick mer mediciner, inhalationer och en snabbkur med kortisontabletter. Fick blåsa i en sk. pef mätare som visar lungkapaciteten (styrkan i utandningen) och den visade inte så bra.

Läkaren sjukskrev mig en vecka till men sa att det kunde ta uppåt en två-tre månader innan jag känner mig bra igen.

När jag är frisk igen ska jag tillbaka dit för en mer grundlig utredning för de här kommer jag att få leva med.

I helgen har min älskade mamma och syster varit hos mig och hjälpt till med barnen.

Jag känner mig lite bättre nu men har fortfarande ett tungt tryck över bröstkorgen och är så trött. Minsta lilla ansträngning blir det ännu värre. Jag vet inte om det beror på medicinerna, astman eller om det är sviterna av lunginflammationen?

Hoppas bara att jag snart mår bättre igen, för det här är ingen lek. Jag vet att jag gnällt mycket i bloggen men de här är annorlunda. När jag repat mig från de här lovar jag att jag ska bättra mig och försöka mig på en nystart med allt vad det innebär!

Love U