Jag är en typisk, svensk avundsjuk människa.
Jag kan vara avundsjuk på nästa vem som helst. vänner, familj, arbetskamrater, frisören eller hon tjejen som jobbar på Ica...
Jag kan gå på stan och se massor av människor. Vet ni vad jag tänker?
"Åh, sånt hår skulle jag vilja ha, snygga skor såna vill jag också ha, titta vilken snygg bil han hade. Den skulle jag vilja ha. Vad snygga kläder hennes barn har. Vad brun hon var, jag skulle verkligen behöva sola" osv osv.
Jag planerar alltid vad som vi skulle behöva köpa, möbler, saker och kläder för att jag tror att det blir liiiite bättre då...!
Det känns verkligen matrealistiskt när jag läser igenom inlägget men egentligen handlar det nog mest om mig själv. Att jag vill vara nån som duger. Det handlar mycket om utseende och om att vara någon.
Hela min vakna tid funderar jag på vad jag måste göra för att må bättre, för att se bättre ut. Jag bryr mig så j**la mycket om vad andra tycker hela tiden.
Vissa dagar är det t.o.m jobbigt att gå på stan för jag klarar inte av att vistas bland folk. Jag tänker så mycket på hur folk uppfattar mig, att ett enkelt litet besök på Ica gör mig helt färdig och när jag är klar så skyndar jag hem. Hem till min trygga borg där jag kan slappna av. Det här är jobbigt att skriva om...
Vad är det för fel på mig egentligen?
Varför har jag så svårt att uppskatta det jag har?
För det är väl det det handlar om, att jag inte bara kan stanna upp och vara nöjd (läs: tacksam) för det jag VERKLIGEN har...inte gå runt och önska mig allt jag skulle vilja ha eller vara.
Handlar det om mitt dåliga självförtroende?
Det är nog där jag måste börja jobba, med mitt självförtroende. Om jag skulle känna att jag duger som jag är och att det jag faktiskt har, räcker....så skulle den här avundsjukan kanske blekna? Jag tror det alltid kommer finnas där men den få ju inte ta över, som den verkar göra i mitt liv.
Det här är pinsamt att prata om. Man är bra på att dölja saker.
Hur har ni det?
Kanske bara är jag som är så här?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar