Två steg fram och ett tillbaka...

Förlåt för den dåliga uppdateringen. Mår inte så värst mycket bättre men jag var iallafall till läkaren i fredags.

Det visar sig att jag tydligen har astma, därav lunginflammationen. Fick mer mediciner, inhalationer och en snabbkur med kortisontabletter. Fick blåsa i en sk. pef mätare som visar lungkapaciteten (styrkan i utandningen) och den visade inte så bra.

Läkaren sjukskrev mig en vecka till men sa att det kunde ta uppåt en två-tre månader innan jag känner mig bra igen.

När jag är frisk igen ska jag tillbaka dit för en mer grundlig utredning för de här kommer jag att få leva med.

I helgen har min älskade mamma och syster varit hos mig och hjälpt till med barnen.

Jag känner mig lite bättre nu men har fortfarande ett tungt tryck över bröstkorgen och är så trött. Minsta lilla ansträngning blir det ännu värre. Jag vet inte om det beror på medicinerna, astman eller om det är sviterna av lunginflammationen?

Hoppas bara att jag snart mår bättre igen, för det här är ingen lek. Jag vet att jag gnällt mycket i bloggen men de här är annorlunda. När jag repat mig från de här lovar jag att jag ska bättra mig och försöka mig på en nystart med allt vad det innebär!

Love U

Fortfarande sjuk.

Tack snälla för Era fina kommentarer!

Har en ny läkartid på vårdcentralen idag.

Känner mig lite piggare för förkylningen börjar gå ur kroppen. Inget snor, feber och knappt någon huvudvärk men jag har fortfarande tungt att andas. Eller det har blivit lättare att andas, som att luftvägarna är "större" men trycket över bröstet är desamma så det är tungt att andas och jag orkar bara röra mig kortare stunder.

Låter det helt ologiskt i Era öron? lättare att andas men ändå tungt?

Jag vet inte hur jag annars ska beskriva det. Hoppas iallafall att läkaren förstår :)

Vi får se vad dom säger senare. Hoppas bara att jag behöver en annan medicin. Det kan tydligen vara så med lunginflammation, att man bara behöver rätt medicin så blir man bättre, fortare.

Annars i övrigt, familjen mår bra. Ingenting annat som har hänt. Tror dom är lite less på att ha en sjuk mamma men de är så snälla och hjälpsamma. I helgen är det öppet hus i skolan och Risto jobbar. Får se hur vi ska lösa det...

Kram på Er!

Tur att jag gick!

Var på vårdcentralen igår. Jag var inte hypokondrisk.

Ett litet stick i fingret. Förhöjd sänka. Doktorn lyssnade och knackade...

Lunginflammation.

Fick inhalera två gånger. Ska äta penicillin i 10 dagar nu plus att jag fick en liten Bricanyl att inhalera med så ofta jag vill. Ingen feber längre men huvudvärk, trött och tungt att andas. Blir hemma hela den här veckan. Är dock inte dödssjuk, klarar av att köra barnen till dagis/skola men jobbigt var det.

Är det inte bra innan fredag måste jag komma tillbaka sa läkaren.

Ville bara berätta...

Läkarbesök.

Ska till vårdcentralen i eftermiddag. Tycker det är jobbigt med andningen. Har haft så här i några dagar nu.

Går aldrig dit annars men är ändå nervös över att de ska tycka att jag överdriver...Får se vad dom säger.

Diagnos:hypokondri?

Litet livstecken...

Ett gnäll inlägg till och sen blev jag sjuk.

Hmmm....

Somliga straffar gud med desamma!

Ville bara säga att jag återkommer när jag mår bättre.

Ett sånt där inlägg igen...

Nu har jag helt kommit av mig. Inlägget som jag skrev (det som försvann) handlade om vardagen och hur jobbigt det känns ibland.

Att på två månader är vi lediga 6 dagar tillsammans hemma. Att jag är så trött på att det är så här. Att jag aldrig kan börja träna, ta en spontan fika hos en kompis eller åka och handla. Egen tid. Å samma sak för R såklart...

Att jag inte tror att alla förstår. Jag har inte folk runt omkring mig.

JAG ÄR ENSAM!! till 21 på kvällarna, ibland senare.

Visst vi har tre familjer (grannar, vänner) som vi umgås med...ibland. Fast jag känner nästan alltid att jag tränger mig på, för det är jag/vi som vill ses. De verkar inte ha samma behov av umgänge. Men de har å andra sidan en stor krets av folk omkring sig. Vi har bara dom, tre familjer....

Min högsta önskan vore att R kom hem till middagen de dagar han jobbar. Att vi kan äta ihop, mysa med barnen, någon av oss kan åka iväg en sväng om vi behöver det och vi kan duscha och natta barnen tillsammans. Det skulle jag önska om jag fick...

Det värsta av allt är, att jag inte är en bra mamma/sambo när jag mår dåligt över de här. Folk gnäller/retas om att jag sitter framför datorn mycket eller "att jag alltid har telefonen klistrad vid örat" So what! det är det sociala umgänge jag har. Jag saknar mina vänner så grymt mycket. De vännerna som står mig nära. Jag har fått nya, helt underbara vänner här med men ingen som står mig nära. Ingen som jag betyder mycket för. Ingen som ser mig som en vän man ringer när man mår dålig.

Härrom kvällen när det kändes allt för jobbigt och R hade kommit hem. Då tog jag bilen och åkte iväg en sväng. Bara för att köra. Tänka/inte tänka. Jag älskar att köra bil. Ensam. Men hur knäppt är inte det? och framförallt dyrt!

Skulle behöva att nån tog tag i mig. Jag kanske har förstorat upp de här? Nån som säger åt mig att det är ok eller att det faktiskt inte är så illa. Att jag ältar för mycket så att det förstoras upp, större än vad det är?! Eller? Jag vet inte....

Vågar inte riktigt gnälla/älta/prata med folk om det längre för jag är rädd att de ska tröttna. Om de inte redan gjort det. Jag vet att man inte bara kan ta och ta, man måste ge också men det är svårt när man inte är på topp. Håller det inom mig istället och sen får min stackars familj lida.

Jag måste till med en förändring. Jag vill vara en bra mamma. Slippa se deras besvikna miner när jag skäller och förmanar. Så här skulle det ju inte vara. De är ju glädjen i mitt liv.

Jag älskar Er, familjen!

(De här blev ett väldigt deppigt inlägg.

Jag är inte så deppig som det låter, bara uppgiven. Så att ni vet.)

Inlägg som försvann.

Jag skrev världens längsta inlägg inatt om hur jag mår. Massor av gnäll och gnat. Tur för Er att bloggen skulle krångla sen när det var dags att publicera för inlägget försvann och sparades inte ens...inte så tur för mig för nu är jag ännu surare.

Jag hade verkligen lyckats sätta ord på hur jag mår och det hade varit jävligt skönt att publicera...Skit!

Ursäkta mitt språk.

Kanske orkar skriva om det på jobbet inatt...

Så att ni vet, om ni vill slippa läsa gnäll till morgon kaffet imorgon ;)

Skor och vardagsångest.

Har letat vinterskor länge nu. Både i affärerna och på internet, utan framgång.

I natt hittade jag skor på Ellos, till både mig och R. Vet inte exakt om det är såna jag vill ha men nya skor är ett måste nu.

Får hoppas att kvaliteten är bra också:

Till Risto.

Till mig...

Annars åker dom tillbaka och så ska jag leta efter dom här:

på alla scorett butiker jag kan hitta. Synd att de inte har webshop :(

Vill ha dom vita!!!

Sen beställde jag påslakan och lite kläder till mig själv.

Nu är familjen på bandy. Sista jobb natten i natt, för den här gången. Imorgon är fritids stängt, så de stora barnen ska vara hemma med mig när jag sover. Får se hur det går...

På tisdag börjar skolan igen. Skönt med rutiner men ändå kluvet.

Jag tittade i almanackan nyss, ingen rolig läsning. Den här månaden är vi lediga tillsammans 2 av 31 dagar....sorgligt. Jag vet inte om jag är kinkig, alla kanske har det så här?! Fast med tanke på att R inte kommer hem förrän kl 21 på kvällarna så blir det ju rätt ensamt. Skulle vara stor skillnad om han kom hem till middagen.

Jag vet att jag borde sluta tjata och komma till en förändring istället men det är inte så lätt.

Är jag gnällig?

Nu ska jag hänga lite tvätt och sen lägga mig en stund igen. Orkar ändå inte göra nåt vettigt.

Saknar Er!

Puss...

Snabb inlägg!

Det går i ett när barnen är lediga och jag och Risto går om varandra som vanligt. Den ena ledig, den andra jobbar. Nästa helg är vi lediga tillsammans. Då har vi inte varit lediga tillsammans sen jul...

Just nu har vi besök av min kära svägerska med familj. Det är så mysigt att ha sällskap!

Ikväll börjar jag jobba igen. Tre nätter står på tur och på måndag får jag sova med stora barnen hemma för fritids är stängt.

På tisdag börjar skolan och rutinerna igen. På ett sätt ska det faktiskt bli lite skönt.

Det var allt för nu :)

Puss på Er!

Nytt år, nya tag.

*2011*

Nu är det nytt år, mina vänner...Har ni några nyårslöften i år?

Jag brukar inte ge nyårslöften men de här året har jag iallafall mål som jag ska försöka uppnå.

Att jag ska börja träna...nånting. Styrka, pass, simning spelar inte så stor roll men jag måste försöka se till att få i ordning kroppen i en form som jag kan trivas med.

Sen är mitt andra mål att få i ordning på ekonomin.

Komma i ordning med fasta utgifter, mitt tänk när det gäller inköp och vad jag ska prioritera.

Får se hur det går.

Som sagt, inga löften...bara mål!

Idag är vi hemma, jag och barnen. Risto jobbar och vi ska väl (läs jag) ta tag i lite städning och tvätt. Kanske en tur till pulkabacken också, det kan behövas.

Kram