Hur jag än gör så är det alltid minst ett av tre barn som är sur, arg, besviken på mig. De kräver mer och mer av mig hela tiden.
Kan man ge dem för mycket? Så att de kräver mer?
Hur gör man för att hinna med?
Går det ens att hålla alla nöjda samtidigt? Eller hur gör man för att lära sig hantera det, att låta de sura minerna och suckarna bara rinna av en?
För varje gång de blir besvikna så känns det ju som ett nederlag som mor...
De är för unga för att ha förståelsen, de kanske kan det till en viss gräns. Om man förklarar. Men när ska man ha tiden att sitta ned och förklara, när man ränner som ett torrt skinn?
Ett barn vill att jag ska hämta ner frisbeen från taket så vi kan kasta, medan ett barn vill ha middag och den tredje rymmer till en annan granne.
Jag kan inte dela på mig, hur gärna jag än vill.
Hur hanterar jag det då? Jag vet inte.
Kanske är det som är grejen, att göra dem besvikna en gång eller två, kanske får dem att förstå att deras mamma inte är någon superhjälte?!
"Mamma är på på jobbet, älskling. Jag kan inte just nu"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar