Tänk att det har gått tre år sen Irmeli föddes.
Kan aldrig tro att hon var så liten!
Så liten, så liten och här är hon ändå inte som minst.
Jämför med min hemska näsa :)
Nu en stor tjej...
med massor av bus och vilja!
Jag blir alltid lite känslosam denna dag och skriver det nog varje år.
Kommer nog aldrig komma över lillstumpans dramatiska födelse. Så dålig som jag blev och så fort det gick. Turbulent och chockartat.
Så sjuk som jag var har jag aldrig varit. Låg i ett mörkt rum och krampade, med en sjuksköterska brevid mig som inte lämnade rummet förrän det var dags för snitt. Minst lika chockartat för R kan jag tro, som fanns där hela tiden.
Lite glad är jag dock, för att R fick ta "mammans" roll den här gången. Att följa med Irmeli till neo och vara med henne de första timmarna. Det skapar nog annorlunda och bra band, kan jag tro.
Idag är det din dag, vår alldeles egna lilla Lotta (på bråkmakargatan).
Så glad du ska bli när du får din efterlängtade cykel.
Grattis Irmis!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar